Om

Magnus Danielsson, Fotograf

15 februari 2015

Nej, jag minns inte när jag höll i min första kamera. Jag minns inte vem som visade hur jag skulle göra. Jag minns inte om solen sken eller om det regnade. Men det var så det började, långt före den digitala revolutionen.

För jag minns känslan, som ett inre fotografi. Jag var förtrollad, av upplevelsen att kunna frysa ett ögonblick.

Med tiden lärde jag mig mer om kameror, om ljus och rörelse, om komposition och den där stora frågan om en bilds äkthet. Den fascinerar mig fortfarande och även om jag inte i ord kan besvara den så är det min uppgift som fotograf att besvara den i bild.

Brudpar

Samtidigt tror jag att det genuina handlar om något annat, nämligen det emotionella. För när du ser bilderna vill jag att det ska ta dig tillbaka, till platsen och tidpunkten, till människorna och musiken, till skratten och tårarna, till allt. Det ska ta dig tillbaka till magin.

Däri finns en annan äkthet.

Jag tror att fotografi handlar om just det, om att frysa ett ögonblick men ändå skapa rörelse, om att dokumentera men ändå lämna osagt, om att bringa klarhet och samtidigt väcka undran.

”Jag tror att fotografi handlar om just det, om att frysa ett ögonblick men ändå skapa rörelse, om att dokumentera men ändå lämna osagt, om att bringa klarhet och samtidigt väcka undran.”

Att se livet genom ett kameraöga har för mig inneburit att minska vyn men vidga perspektiven. Vår värld rusar framåt i en vådlig fart. Är det vi som gasar eller famlar vi bara efter åt samma håll? Att fotografera är att stanna upp och se sig omkring, att leta stillheten i all rörelse och detaljerna som livet består av men som bara skymtar förbi i ögonvrån medan vi i hast är på väg någon annanstans.

Men storheten och stillheten går inte att gestalta med en bild. Livet är större än ett tvådimensionellt foto. Men med ambition och en gnutta kreativitet tror jag att jag kan närma mig. Jag kan närma mig er berättelse, på ett ärligt, kreativt och vackert sätt.

Jag är fortfarande förtrollad.

Brudpar

Men varför fota bröllop? Intensiteten, urladdningen, den tillfälliga magin. Att få fotografera ett bröllop är inte bara ett hedrande uppdrag, det är en energikick. Jag älskar det.

Jag älskar att se hur det som planerats i veckor, månader, kanske år, briserar under några få koncentrerade timmar. Att få vara en del av de där stora ögonblicken och de små detaljerna och föreviga dem tar mig tillbaka till förtrollningen. Jo, jag blir en del av det även om jag inte är en del av det, och sedan ses vi aldrig mer igen. Men vad som också fängslar mig under ett bröllop är det där som inte planerats, det där som bara händer när människor (som inte setts på länge) träffas. Eller barn som ses för första gången och något väcks till liv, en spontanitet, något ursprungligt, något som alltid får mig att haja till som vid ett plötsligt ögonblick av insikt.

För precis där och precis då finns den där. Äktheten. Jag fångar den.

Min första kamera, jag vet inte vart den tog vägen. Kanske ligger den på ett loppisbord i Nerja i södra Spanien. Vem vet. Men det gör inget. För jag har kvar känslan, den där förtrollningen och den drabbar mig varje gång jag ställs inför en ny fotoutmaning. Och det är min bästa garanti för att ni kommer att bli nöjda med era bröllopsfoton.

Kontakta mig

Pin It on Pinterest

Share This